I Frankrike körde vi lite spår. Det var mest spårupptag eftersom det inte fanns så mycket lämplig skog som hemma.
Dock förde det med sig att Querro fick lära sig upptaget. Inget enda bakspår, och det var bra. Mycket bra.
Väl hemma intensifierades spårträningen. Och i en svensk skog. Det var i och för sig inget fel på den franska men svensk skog är välbekant vad underlaget beträffar. Vi vet ingte om det har någon betydelse egentligen.
Nåväl.
De spår vi tränat har inte varit så långa. Som mest upp till 600-700 meter. Tiden som spåren har legat har varierat. Med tiden har liggtiden ökat upp till cirka en timma. Beroende på hur vinden har blåst.
Dokumentation
Vi har skrivit upp i en anteckningsbok allt, ALLT, om spåret.
Väder - underlag - spårlängd - vinklar - hygge/snårskog - ritat upp hur spåret ser ut - hur har hunden gått spåret - ALLT.
Varför? Jo på det sättet har vi kommit underfund med hur hunden reagerar på spåren under alla olika förhållanden. (Även om man hittar på en svampplockare)
Inlärningsmetod
Querro har börjat med motivering. Någon försvinner ur hans åsyn. Sedan får han leta upp matte (i detta fall)
När han är motiverad nog, får han ta upp ett spår utan motivering, MEN på samma ställe som med motiveringen. På detta sätt har han fått upp ett intresse för själva påsläppet. Att börja spåra.
Här skall också sägas att hela tiden får hunden ett trevligt spårslut, dvs han får en sluthandling. Den är lika viktig som påsläppet. Han måste veta när spåret är slut. Den sluthandlingen måste köras in före allt annat som kan hända på spåret. vinklar, apporter t ex. När hunden förknippar spårselen med sluthandlingen, dvs spårslutet kan man säga att själva spåret är befäst.
Nu är det dags att lägga in vinklar, men ta till början bara en. När hunden klarar den vet vi hundens kapacitet vad gäller vinklarna. Vänta lite med spetsvinkel. Den kommer lite senare.
Apporter.
Tävlingsspåret innehåller apporter. Vi kör inget extra program för att lära hunden att ta upp dom. Det behövs inte enligt min mening. Att som någon menar att man skall gå en stig (e dyl) och släppa apporter bakomsig utan att hunden ser, och sedan på tillbakavägen låta hunden hitta dom. Det är säkert OK för ett hitta apporterna, men hunden gör det under ett bakspår!
Som domare ser jag alldelse för många bakspår. Och det är ju synd för man tappar givna poäng.
Nåväl
Querro får lära sig detta med apporter enligt följande:
När spåret är befäst till vad man tycker 100, så lägger jag en (1) apport strax före slutet. Han hittar apporten och tror att han har hittat slutet. Han är ju inkörd på det. Men han får ingen sluthandling. Han skall givietvis han beröm för att han hittat apporten, men inte för mycket. Sedan måste man hjälpa hunden med ett nytt "påsläpp" för att komma igång på spåret igen. Nu får det inte vara för långt innan han hittar slutet. I inlärningsfasen brukar jag ha cirka 30-40 meter mellan apporten och slutet. Bara så att han får ett ordentligt grepp om spåret. Sedan stegrar man detta med apporterna. Antalet och avståndet. Man ser rätt väl på hunden hur han reagerar på stegringen. Men det är inte fel att gå tillbaka och köra utan apporter.
När man tycker att hunden är motiverad på spåret inl apporter och vinklar kan man pröva på ett tävlingsspår
"Tävlingsträning"
För att få hunden vand vi tävling så måste man träna som om det vore tävling.
Väder- det kan faktiskt regna. Träna i regn då!
Tidpunkt - på tävling kan man verkligen få gå upp i ottan - träna under de förutsättningarna också!
Människor - på tävling är det domare och tävlingsledare och annat folk på platsen. Se till att träna detta oxå. Det är ett måste! Har man lust kan man också träna att möta svampplockare. Den lusten kan faktiskt betala sig. Vem har inte mött folk i skogen och så var det kört för den dagen....
Appellspår - det är något helt annat. Här måste man träna speciellt för detta. Här får det vara 50 meter mellan spåren mot att mellan lägre spåren inte får understiga 150 meter! Förstå den logiken den som kan.
Idag har Querro lärt sig spåret med vinklar, sidovind, in- och ut från hyggen och första apporten. Han är inte överdrivet intresserad av korsande vilt. Det tycker jag är toppen.
Nu är det vinter och lite snö. Man kanske skulle pröva med ett snöspår?
Men vi riktar in oss på akl spår i Skutskär 5 maj.
Innan dess tänker vi var i Frankrike feb - mars för lite Fransk vårsemester och se mimosorna blomma.
Fram till Skutskär, ha det gott